Det är lätt att glömma det som inte syns inomhus. Släpvagnen som står längs husväggen, utemöblerna som packas ihop i oktober, maskinen som inte används under vintern – allt det utsätts för månader av regn, snö, UV-strålning och temperaturväxlingar, och i många fall kan en enkel åtgärd som att använda en presenning till släpvagnen göra stor skillnad för hur väl utrustningen klarar säsongen. En del klarar det utan märkbara skador. Annat tar skada på ett sätt som inte märks förrän man plockar fram det nästa säsong och inser att plasten spruckit, rostfläckarna spridit sig eller tyget möglat. Det är lättare att förebygga än att reparera.
Varför utomhusskyddet spelar större roll än man tror
UV-strålning bryter ner de flesta material över tid. Plast sprickar, gummitätningar torkar och spricker, lack och färg blekar och lossnar. Det sker gradvis och är svårt att se förrän skadan är ett faktum. Regn och fukt förvärrar processen – vatten som samlas i skrymslen, fickor och konstruktionsdetaljer fryser om vintern och utvidgar mikro-sprickor till riktiga skador.
En bra täckning eliminerar inte alla problem, men den bromsar processen avsevärt. Välgjord vintertäckning kan förlänga livslängden på fordon, maskiner och utrustning med flera år, och behåller andrahandsvärdet på saker som annars hade sett utslitna ut redan efter tre till fyra vintrar.
Problemet med de flesta billiga lösningar är att de skapar egna problem. En presenning som inte sitter fast ordentligt fladdar i vinden och nöter mot underlaget. Vatten samlas i sänkorna och fryser. Rörelserna sliter på både presenningen och det den är tänkt att skydda. En täckning som inte andas skapar kondens på insidan och kan ge mer fuktskador än ingen täckning alls.
Presenning jämfört mot krympplast
Det finns i princip två huvudspår när det handlar om att täcka större föremål utomhus: traditionell presenning med liner och fastsättning, eller krympplast som värms på plats och formar sig tätt runt objektet.
Presenningar är det vanligaste valet för de flesta. De är återanvändbara, kräver ingen utrustning och är enkla att hantera. Nackdelen är att de aldrig sitter helt tätt, rör sig i vinden och samlar vatten i fickor om de inte spänns ordentligt. En presenning av låg kvalitet behöver ofta bytas vartannat år.
Krympplast fungerar annorlunda. Plastfilmen placeras runt objektet och värms sedan med en gasoldriven värmepistol så att den krymper och formar sig tätt mot konturerna. Det blir inga lösa kanter, inga fickor där vatten samlas och inga sömmar som kan släppa. Skyddet mot vind, regn, snö och UV är bättre än vad en presenning kan ge.
Att skydda släpvagnen ordentligt
Släpvagnar är ett av de föremål som oftast skyddas slarvigt. De flesta kastar på en gammal presenning och hoppas att den håller. Problemet är att en släpvagn har en form som gör det svårt att spänna fast en presenning ordentligt – kanter, öglor, lastsäkring och lämmar skapar punkter där täckningen sitter löst och rör sig.
En bättre lösning för den som vill ha ett ordentligt och bekymmersfritt vintersskydd är att använda presenning till släpvagnen i form av krympplast, som formar sig tätt kring vagnen utan att fladdra eller samla vatten. Metoden fungerar för de flesta typer av släpvagnar – personbilssläp, skogsvagnar och transportvagnar – och kräver ingen täckställning.
Material som nylon och vinyl används i kapell till släpvagnar eftersom de är lätta och hållbara. Vinyl erbjuder extra vattentäta egenskaper och tål mekanisk påfrestning vid lastning och lossning. Krympplast ger en tätare barriär mot väder och vind och passar bra för längre förvaringsperioder eller transport av gods som behöver skyddas ordentligt.
Reparation av befintliga kapell kan göras med kapelltejp eller PVC-lim för mindre hål och skador. Krympfilm kan också värmas runt en skada och forma ett tätt lager över revan – en enkel metod som förlänger kapellets livslängd utan att byta ut hela duken.
Verktyg och tillbehör som gör skillnad
Att arbeta med krympplast kräver rätt utrustning. Värmepistolen är det viktigaste verktyget – en gasoldriven pistol ger tillräcklig effekt för att värma plasten jämnt och kontrollerat. Håller man brännaren för länge på samma punkt går det lätt hål i plasten, vilket är lätt att laga med lagningstejp men bättre att undvika från början.
När krympningen är klar och plasten ska tas bort behöver man skära plasten med foliekniv – ett verktyg med ett inbyggt skyddat blad som skär plasten utan att riskera att skada ytan under. Det är ett säkrare alternativ än vanlig kniv när man arbetar nära lack, gelcoat eller andra känsliga ytor.
Utöver värmepistol och foliekniv behövs tejp för skarvar, spännband för att hålla plasten i läge under appliceringen, och luftventiler om objektet behöver genomventileras för att minska kondensrisken. För längre förvaringsperioder kan torkmedel placeras på insidan för att absorbera fukt.
Praktiska tips för ett bra resultat
- Välj en vindstilla dag. Att arbeta med krympplast i blåst är besvärligt och ger ett sämre resultat. Plasten rör sig och är svårare att värma jämnt.
- Torka av objektet innan du täcker det. Fukt som stängs inne under plasten kan ge kondens och i värsta fall mögelskador.
- Rör värmepistolen konstant i svepande rörelser. Stanna du för länge på ett ställe smälter plasten – håll 15–20 cm avstånd och arbeta nedifrån och uppåt.
- Testa på en liten yta innan du plastar in hela objektet om det är första gången. Några kvadratmeter räcker för att känna hur plasten reagerar på värmen.
- Sätt i luftventiler om objektet ska stå länge. Krympplasten är tät och utan ventilation kan kondens bildas på insidan.
- Spara krympplasten om den är hel när du tar bort den. Den kan användas igen nästa säsong om den förvarats torrt och inte har för stora hål.
- Lämna till återvinning om den inte används igen. Krympplast av polyetylen kan återvinnas till ny råvara eller energiåtervinnas.
Skillnaden mellan ett föremål som ser nytt ut efter fem vintrar och ett som ser utslitet ut efter tre är i de flesta fall hur det skyddats. Det krävs inte mycket – men det krävs rätt metod och lite omsorg i utförandet.